Om Vätö / Klockarängen

Uppdaterad 2019-08-06

Vätö

Redan under 1300-talets första del blev Vätö en egen socken. År 1337 skrev man Vaetu, med betydelsen "ön med våtmarker".

Vätö är känt för den rosaröda granit som pryder många byggnader i Stockholm, t.ex. Operahuset och Riksdagshuset. På Vätö har det brutits granit sedan slutet av 1800-talet då flera privata stenhuggerier startade och i slutet på 1890-talet började även Stockholms stad bryta granit där. Stora beställningar av byggnadssten vid sekelskiftet innebar att stenhuggerierna växte och många arbetare med sina familjer flyttade till Vätö. Stenindustrin fanns kvar som en viktig näring på Vätö fram till 1941 då Stockholms stads stenhuggeri vid Vätöberg lades ned. Men stenhuggeriverksamheten på Vätö fortsatte ändå i många år efter det om än i mindre skala.

Ön har en stor andel äldre bebyggelse bestående av torp och gårdar från 1800-talets andra hälft. Den stora inflyttningen till Vätö på grund av stenhuggeriverksamheten gör att s.k. stenhuggartorp är vanliga. Den norra delen av ön har en annan karaktär med mer utpräglad fritidshusbebyggelse uppförd under 1960- och 1970-talen.

Sevärdheter på ön är bl.a.

• Stenhuggeriet i Karlsängen
• Minnesstenen i Vätögranit med texten: "Rest i tacksamhet till Vätö stenarbetare" finns i Harg (centralby på ön).
• Ankare från Ansio – på berghällen i Norrviken har ett ankare från barkskeppet Ansio som förliste i december 1898 satts upp som minnesmärke från segelfartygens tid då sjöfarten var betydande.
• Vätö kyrka (länk till svenskakyrkan.se) som ligger strax invid brofästet över Vätösund.
• Vätö Huvud - Vätös nordligaste udde som är friluftsområde. Det går en fin stig utmed vattnet med klippor och små sandstränder just där Björköfjärden förenas med Vätösund.

Läs mer på roslagen.se (informationen ovan är hämtad från denna sida).

Klockarängen

Exploateringen av Norrveda 1:26, som senare skulle komma att kallas Klockarängens fritidshusområde började redan 1972. Marken ägdes då av Fastighets AB Roden och en tomt kunde säljas för ca 23.000kr. En tomt med stuga kostade ca 80.000kr.

Klockarängens samfällighet bildades i april 1978. De flesta stugorna i området byggdes på 1970- och 1980-talet men sen dess har det tillkommit stugor på i stort sett alla vägar.

Fram till 1980 fanns det en mindre brygga vid vattnet som främst var avsedd för bad och fiske. Den låg där trappan ner mot båtbryggorna ligger idag (mitt på båtbryggan ungefär). Den badplats vi har idag byggdes/anlades 1980, och 1981 färdigställdes den nuvarande båtbryggan. Det var medlemmarna i samfällighetsföreningen som byggde bryggan i två etapper.

Att bo i fritidshus har en lång tradition i Sverige. Under 1800-talet var det främst överklassen som hade möjlighet till sommarboende men detta kom att ändras över tid. Industrialiseringen drev fram en längtan efter friluftsliv hos storstadsborna och områden med så kallade sportstugor växte fram under 1920–1940-talet.

Det växande ekonomiska välståndet under 1950- och 1960-talet, och det faktum att den lagstadgade semestern utökades, gjorde att allt fler kunde skaffa ett sommarboende. Ordet "sportstuga" försvann och ersattes med ordet "fritidshus" eller ”sommarstuga”. På 1960- och 70-talet byggdes många sommarstugor runt om i landet.

År 2015 fanns det 1 173 fritidshusområden i Sverige. Av dessa låg knappt hälften i de tre storstadslänen. Flest fritidshusområden, 129 stycken, fanns i Roslagen, Norrtälje kommun. I Klockarängens fritidshusområde finns i dagsläget 77 tomter (varav nästan alla är bebyggda).

Bilder från båtbryggan och badet, tidigt 1980-tal.